Ödlan

Ja, alltså, matte vet att jag jagar. Matte vet att jag rensar terassen från sånt som inte ska vara där. Och matte har faktiskt aldrig sagt att ödlor ska vara där! Jag förstår faktiskt inte varför ni kollar på mig så där. Och nej, jag vill inte lämna. Det är min ödla. Jag tog honom! Han dog inte med en gång så jag har vaktat honom hela tiden. Varje gång han rörde sig så jag lade honom på plats igen (det var HEMSKT roligt men säg ingenting till matte!!). Det var först nu han lade sig på rygg och dog. Ja, det är tydligen så de gör.

Stackars ödla. Jag håller helt med. Han var på fel plats vid fel tid helt enkelt. Nu ska jag gå och jaga resten!!

hej på er, tonåringen här!

hej kära systrar, mostrar, lekkompisar m.m. Här kommer en lite hälsning från mig, Kian the teenager. Jag håller just nu på att lära mig massor om hur världen fungerar och hur jag kan vända upp och ner på den. Min matte - som så stolt hela tiden brukade beröma mig framför andra genom att berätta att jag inte tuggar på saker eller annat gott- kan inte längre skryta med det. Jag har i princip tuggat på allting som det går att tugga på - från stearinljus till paraplyn och från böcker till pingisrack. Detta för att jag HATAR att vara själv hemma och jag vet inte när matte och husse kommer att fatta det. "Lämna mig inte ensam"- blicken fungerar inte längre. Att jag vänder upp och ner på huset fungerar inte detv heller. Gråt, skäll och annat trevligt bryr de sig inte om (men det gör grannarna). Vad skall jag göra? För det mesta får jag följa med matte och husse till jobbet men ibland måste jag vara själv hemma och ha tråkigt. Då brukar jag öppna skåp , äta upp posten, tugga på saker och sedan gömma de efter soffan - det är roligt att leka kurragömma med matte och husse. De brukar också lägga godisbitar bakom soffan och så säger de SÖK till mig och så måste jag hitta godisen. Så jag har lärt mig och jag gör detsamma med dem - SÖK era skor, strumpor, nycklar, vantar m.m matte och husse! hahaha det är roligt att vara teenager.

Fast inte alltid.För en vecka sedan så var jag så busig en kväll att jag jag gick springandes i full fart in i en stor sten. Jag skadade det ena benet och jag grätt och det gjorde ont och matte och husse trodde jag hade brutit det. Jag kunde inte gå. Då fick jag åka till akuten och där fick jag en spruta och jag somnade direkt. De röntgade mig och som tur var det ingen fraktur utan enbart en spricka men jag fick bandage på hela benet, det var som gips så fast satt den. Jag kunde inte gå så bra och husse fick bära mig och mina 45 kg...3 våningar...upp och ner flera gånger per dag. Jag var trött och ledsen fast det var ändå skönt för jag fick extra mycket kärlek av dessa två human beeings här hemma. De pussade och kramade och det tog aldrig slut. Flera dagar gjorde jag inget annat än bara sov och vilade . Och tuggade på allt möjligt såklart - när dem inte var hemma. När matte och husse är hemma är jag så snäll att de tror att det är en annan hund som gör allt det tramsiga som de hittar när de kommer hem.

Men nu mår jag bra igen, nu kan jag gå som vanligt och jag kan springa och leka. Jag har börjat gå till hundparker - i'm a big boy! Snart träffar jag vildingarna Heika och Vilda och då blir det hur roligt som helst! jag hoppas matte kan ta nya bilder på mig snart.

hugs from Kian the teenager

Morgonstund...

Årets första dopp på rosenknoppen

Heika passade på att ta ett dopp i sjön på söndagen. Det fanns många fåglar där i säven och det blev svårt att stå kvar när de flög ut i vattnet. Doppet var nog inte helt planerat, brå djupt var det och till botten for hon. Mostern följde med i drag suget hon med. När de kom i land tok sprang de lääänge. Mostern är ju känd för sin passion för bad och simning. Skall bli spännande att se vad som händer när bad sesongen närmar sig.
Heikas trampdyna är nästan återställd nu. Svårt det där med bandage, men nu är det över. För denna gången! Hon är väl inte den enda i kullen som råkat ut för lite tass bekymmer eller hur Maja?
Annars är allt som det skall vara; olika från dag till dag! Ena dagen smyger hon upp i finsoffan flera gånger, fast hon har minst fyra andra ställen att välja på! Hon kan sitta länge, länge i trädgården. Jag kallar, och hon riv startar, springer upp trappan och vänder tvärt om. Vissa dagar mat vägrar hon, men äter då desto mer på kvällen. Sist nu vägde hon 30,1 kg och var 64 i manken. Fyra kg lättare än Vilda syrran då. Som dyker upp minst en gång i veckan.
Men snäll och god är hon. Och när vi vaknar på morgonen är hennes glädje så stor som om vi varit ifrån varandra i flera veckor!( så har hon klistrat intill hela natten).
Heika umgås mest "tjocka hundsläkten" Hon får inte hälsa på andra hundar när vi är ute och går, fast nu vill hon det! Drar mkt och glor oförskämt på de vi passerar. Då skäms vi lite, mostern och jag.

Puss!

Matte har redan berättat att jag tycker om att pussa på hennes nos, men det hon inte har berättat om är att hon pussar nästan lika mycket på min! Skillnaden är att jag pussar på henne för att hon ska bli glad eller när jag behöver att hon gör något för mig (=genomtänkt alltså!), men hon pussar på mig för att "jag är så söt!". Människor alltså. Inte att undra på att de behöver att vi RRs tar hand om dem!

Man blir trött av att växa...

Det spelar ingen roll att det är månadsdag och att matte vill ha "särskilt tid": är man trött är man trött. Vår lilla Shebis var uppe och busade halva natten (jag vet inte hur många gånger jag blev väckt av en förväntasfull tjej som stod över mig och viffade på svansen - tänk så roligt att vi alla sover ute tillsammans!) och ännu mer på morgonkvisten, bara för att sedan sova bort all officiell arbetstid och siestan däremellan.

Men vaken eller sovande så utgör man som RR ett konstant fotoobjekt!

Den söta svarta nosen...

Den lilla rosa tungan (som är aktiv även i drömmarnas värld!)

De torra tassarna som nu kan springa över "kram-kram" utan att något fastnar (mattes fotsulor ser ungefär likadana ut - Niger är ett torrt land!)

Solen sken och himlen var klarblå-

...men Shebisen bara sov och sov!

Känner jag min hund rätt, så blir det nog party ikväll istället! "Var det inte någon som sa att det skulle komma besökare från Sverige som eventuellt hade med sig något gott i resväskan... hmmhmmhmm...?

Helgen i Afrika

Alltså, till helgen fick jag först dela mattes blogg med killingen Allis, som otroligt nog kunde hoppa bland stenklipporna. Jag ser inte det stora i det - ok, hon var lite duktigare än jag, och kanske var nära att flyga, vilket jag inte alltid är i luften rummet vid fyra meters höjd, men hallå - hon är trots allt bara en GET och det är bara sååå mycket en get kan åstadkomma här i världen. Tacka vet jag söndagen, då matte lade upp bilder (med tillhörande text och förklaring, jag skulle inte förvänta mig något annat!) på hur jag vallade Kalahari när vi var ute på vår första tur. Det var matnyttigt, det! Sen blev det ju ännu bättre idag, när matte lade upp bilder på mig och mina Azawkh buddisar! Det var hundpark ute på gatan det!

Imorgon fyller vi 8 månader och mattes kompis kommer från Sverige. Undrar om hon har med något till mig i resväskan? Hoppas, hoppas, hoppas! Annars så vann jag ett pris häromveckan. Matte skickade in och jag har nu vunnit en leksak som sak komma i posten! Tyvärr vågade inte juryn skicka en pipleksak till mig, fast jag älskar dem så - de var nog rädda för att mitt pris skulle bli konfiskerat i posten. Suck... Men en vanlig leksak går bra det med!

OK, det var allt för idag. Mitt sista inlägg som 7 månaders valp. Imorgon blir vi STORA!!!

Varma hälsningar från Afrika,
Sheba (som just nu får lov att kallas för Shebisen - men det ska dock inte tas förgivet!!)

Bekymmer & bekymmer

I går kväll passade matten på att stuka sin fot. Det passade ju jätte bra inför söndagens ringträning! Jag fick planera om, och skrev då en inbjudan till Kian och Vilda: kom på bus!
Det skulle bli ett bra alternativ till ringträningen tänkte matten. Precis när mailet går ut, kommer Rosenknoppen in med ett stort jack i trampdynan. Blödde gjorde hon - och - gnydde gjorde hon när vi la på bandage. Mostern sprang och gömde sig, så ni kan tänka hur det lät! Efter denna "behandlingen" haltade hon upp till TVrummet. Inte ville hon va med oss, taskiga!
Bra hon inte vet om att vi har planer på att kolla såret igen i morgon bitti.

Officielt Tonåring!

Jag på poolkanten, hehe

Ha! Som matte precis skrev i en kommentar till Heikas matte, så har jag äntligen blivit stor! Jag är jätte självständigt nu. Jag behöver inte matte alls just nu. Självklart kommer jag när matte behöver mig, men mest tycker jag bara att hon tjatar. Men se, då är det så bra att Dövörat slår till! Jag ÄLSKAR dövörat! Alltså kära syskon, ni skulle bara veta! Häromdagen var vi på väg ut på en ridtur, men matte skulle ha med alla hästarna (jag menar, vad tänker man? två ryttare och fyra hästar?) och jag orkade inte vänta. Så jag sprang till fotbollsgrabbarna istället och sen knackade jag på hos min kompis Brandy. Uhm, matte blev inte glad. Hon hade fyra hästar utanför och gick in och hämtade mig, men eftersom jag förstod att hon inte var glad, satte jag mig ner och slickade i luften. Slicka, slicka, slicka. Matte, du behöver inte vara så arg, liksom. Hakuna Matata. Sei Hakuri! Afrika är FULLT av bra uttryck för att lugna ner stressade människor. Lyckligtvis gick matte att samtala med (jag tror helt säkert hon blev lugnad av mina ivriga pussar!) och sen följde jag med dem ut på en ridtur. Jag gjorde mitt jobb och tog hand om flocken, men alltså... matte måste ju bara inse att jag är en stor tjej nu. Jag kan gå där jag själv vill!

Sen tycker jag det är dags att jag ska få göra det alla andra gör också. Ja, med alla andra menar jag förstås Anette och Esther, för jag får ju redan göra sånt som ingen annan får (läs hästarna och Dennis Mugu). Men säg, varför har jag ingen egen soffa egentligen? Och vem sa att poolen inte är för oss hundar? Och vad är det för fel med att jag "lånar" mattes säng (med mitt stora märgben) när hon inte använder den? Matte säger att hon väntar på den dagen då mina hormoner har lagt sig igen. Jag vet inte vad hormoner är riktigt, men jag vet en sak: jag och grabbarna har det superkul numera! Håller du inte med, Heika??? Alltså, ÄNTLIGEN får man chans att boxas, och gruffas och BROTTAS SOM BARA EN RR KAN! Whiskey (min Azawakh granne) blir lite frustrerad ibland, han verkar vilja något annat, men jag vet inte vad det skulle vara. Och min svans, den luktar man (fortfarande) inte på! Det räcker att jag måste utstå att matte kollar mina trampdynor varje kväll (hon letar efter kramkram (små grästaggar) men dem tar jag faktiskt bort själv!) och en vägning en gång i månaden. Och så tvingar matte på mig ett bad varje gång det blir varmt och jag ligger och flåser på stengolvet, men hallå! jag vill ha en egen pool (om inte annat vill jag ha fri tillgång till mattes pool!) - inte ett bad, tack! Nej, nej, nej. Matte har inte helt förstått hur det ligger till alltså, så därför tänkte jag att det var bäst att skriva det i klartext:

JAG ÄR EN STOR TJEJ NU.

Varma hälsningar till alla syskonen där ute!
Sheba (som just nu inte vill bli kallad för Shebisen)

Ny graffiti i dag.....

...upptäckte vi under promenaden. Passade så bra som bakgrund medan Heika utförde "sitt kvar" ett bra tag iaf.

Kommer ni ihåg hur små de var?

Sheba 10 veckor gammal på hotellrummet i Nigeria

Bollen och grisöronen var med. Och snuttefilten. Den nya bädden (som inte lever längre) var skickat till Nigeria från Niger. Sheba började rota sig, med efter en halv dag körde vi vidare igen.

Säg- vart tog våra små vägen...? En gång för inte så länge sedan var de våra små bebisar!!! Nu är de stora, och om bara en vecka fyller de åtta månader!

Min alldeles egna LILLA människa!

Inte bara har man en stor människa att passa på, men det finns andra individer också.

Den här tjejen är min lilla människa. Hon tycker om att leka med mig och vi har väldigt roligt tillsammans.

Hon tycker också om att passa på mig, precis som min stora människa. "Nej Sheba, ät inte det där, det är så äckligt. Usch!" Hehe, jag lyssnar tålmodigt och bara ler inombords. Hon får gärna prata! Det här smakar gott...

Och även om hon tror att det är hon som håller koll på mig, så är det jag som håller koll på henne. Min alldeles egna lilla minimänniska.

Hur har ni det med "minimänniskor"?

Tacksamt fotoobjekt!

Sheba har visst blivit min nya skywatch fotomodell, lol! Man kan ju undra vart himmeln tar vägen när objektet framför är så vackert! Shebas intresse var fullständigt riktat mot Anettes lilla killing Allis. "Ett liiiitet, liiiitet språng och så... Men nej, suck. Getter fick man ju inte ta..."

Varma hälsningar från oss här nere i Afrika!
Esther & Sheba

Ridgebow's Rejea of Navy i Danmark

Rejea of Navy är den äldsta r-kullaren och bor i Danmark, tillsammans med matte, husse och RR kombo Saffran. Rejea betyder nystart på Swahili. Höjdpunkten för damerna en långpromenad i parken eller ut i skogen!

Rejea (i rött) & Saffran

Rejea har spanat in något!

Mmm, snö!

Följt av en varm bädd full av härliga mjukis leksaker!

Vackra Ridgebow's Rejea of Navy

Varma hälsningar från Rejea's matte Max och Vibeke!

Kattvarning!

Nehej, nu är matte inte rolig! Här kommer man hem en dag och så är det smussel smussel inne i carporten! Och jag - mattes officiella följeslagare, hennes ständiga beskyddare och bevakare (!) får INTE (!!!) följa med in! Jag är förstörd! Och för vad?!

Jo, för att vi har OLAGLIG INVANDRING på gång! En KATTmamma (usch vilket hemskt ord, jag kan knappt ta det i ord!) har mage att flytta in på VÅR tomt - och så beskyddar matte henne och de små lurvtussarna!

Sen en dag (det var idag det) blir jag presenterad med dessa - och ja, vad ska man säga? Öh... Munsbitar? Leksaker? Kanske inte. Matte verkade inte så pigg på att jag gjorde annat än att nosa på dem. "Var nu snäll. Var nu försiktig." Fy vad tjatigt! Och för några små pipissar! Hmm - kanske de kan bli bra pipleksaker någon dag? Eller tja... matte lär inte gå med på det heller...

Nej, jag vet inte vad jag ska göra med katterna. Har ni syskon något förslag? Är det någon av er som delar beonde med kattdjur? Och kan de bli några bra lekkompisar av dem???

Nehej, nu ska jag gå och njuta av bilderna på när ni springer i den svenska bushen. Saknas bara en häst och några getter, och så hade det varit precis som här! Hade ÄLSKAT att hängt med - tänk vad vi hade busat! Nu får jag vara kattbarnvakt istället åt ett par pip(lek)saker som gör intrång på vårt tomt. Suck...

Kramar till er alla!
Sheba

Synd att jag inte var med...

Jag och husse

Balanserar

Myser med vänner i solen

Min familj

Jag älskar isen

Vad fina bilder av er kära syskon. Jag är riktigt avis på er alla som fick leka med varandra. Är du också avis Sheba? Visst såg det ut som att dom hade kul?

Själv så har jag varit ute på isen med matte och husse idag. Det var härligt! Vi grillade korv och jag var jättesugen men fick inte smaka :-( jag får visst bara äta fiskproteiner. Tur att jag gillar det också. Sedan fick jag springa på isen, det behövde jag! Det är så skönt att vara lös och få kuta av sig. Medans matte och husse åkte långfärdsskridskor gick jag på promenad med några vänner. Så bajsade jag mitt på banan där alla åkte... fniss fniss!

Fler bilder

Rollick Raz poserar

Heika & Kian busar