
Sheba frågar: hur är det med syskonen? Har ni barnasinnet kvar?!
Berättelsen om de tolv rhodesian ridgeback syskonen som for åt olika håll åtta veckor efter födsel och som nu vill återförenas igen på webben!
Kära syskon,
T ex får man inte lov att jaga getter. Det gör jag för det mesta inte, men ibland är det så roligt så jag kan inte låta bli. Hehe! På Edengatan har matte och jag en osagd överenskommelse, dvs, jag jagar in getterna hem till sig och sen får de vara ifred. Matte har slutat klaga, för herdarna är bara glada för att jag hjälper till. Ha ha! Ute i bushen brukar jag faktiskt låta djuren vara, men detta var ett special fall, för vi skulle ner och bada. Eller nej, JAG skulle ner och bada, men flocken hade gärna fått följa med! Nu var det så att vattenhålan var full av färgglada får och getter som jag såg till att jaga bort till den andra vattenhålan; den som är så djup att man inte kan bada i den (ja, jag testade själv... den var djup... trodde matte bara varnade i onödan i vanlig ordning, men för en gång skull hade hon rätt...). Sen fick jag och hästarna den grunda vattenhålan helt för oss själva. Kanon!!
Man får heller inte krama ankor. Ytterligare en sak jag inte begriper mig på!
Matte blir inte glad när jag jagar folks fullpackade åsnor så att de springer iväg, men den här gången var det faktiskt inte mitt fel. Matte och jag kom farandes i en ganska lugn fart och jag tog bara en liten, liten extra runda, varpå åsnan bara kastade sig in i buskaget. Mannen flög efter men skrattade sedan gott, och matte klagade inte. Tydligen är hon klagar hon minre om "man inte går hela vägen" så att säga. Att rekommendera för er syskon som också upplever att det kliar i fingrarna efter ett litet... språng!
Slutligen får man inte lov att inspektera kameler. Matte påstår att deras bakben är livsfarliga men jag har bara sett dem stå stilla och äta. Verkar inte vara några problem? Men när det gäller den här punkten är matte lika oresonlig som när det gäller lastbilar, så det är bara att vackert lyssna, för husfridens skull. Men någon dag kanske matte slappnar av, och tänk så roligt det vore att få se vad detta stora djur är förmögen att hitta på när den får möte en ridgeback med full handlingsfrihet! Nåja, matte säger över min axel att den dagen kommer aldrig att inträffa, en enda spark är allt som krävs. Nåja. Återkommer om det sker någon utveckling på denna front.
Men till trots för allt man inte får göra här i världen, så är det bra roligt att komma ut i bushen och upptäcka all världens olika landskap! Och nu vi kan rida från sjö till sjö är det fullständigt perfekt!
För några veckor sedan bestämde vi oss för att det var dags för Sheba att få följa med ut till de tillfälliga sjöarna.
Det var en stor hit! Sheba levde loppan som om hon aldrig gjort något annat än att kasta sig runt i vatten. Detta var annat än den lilla 100 liters baljan som lämpar sig bäst för siestor! Det var underbart att se henne njuta så och man fick god lust att hoppa i själv!
Lyckan var fullkomlig när Arwen, Sheba och jag sedan galloperade runt sjön. Sheba var lyrisk! Därmed har vi våra helgridturer planlagda för en tid framöver! Sjöarna kommer att vara i några månader framöver, och sen får vi vänta tills regnen kommer igen i maj-juni, då de fylls på igen.