Kära syskon,
När matte lägger upp bilder på allt det roliga vi hittar på, vill jag bara förtydliga att det finns många saker vi hade kunnat göra, men som vi inte gör, för att "man inte får". Matte och jag diskuterar fortfarande vissa saker, jag måste erkänna att för det mesta har jag fått ge efter (för husfridens skull... det går ju inte an att ha en ständigt tjatande matte efter sig!) och matte pratar ofta varmt om hur "duktig" jag är; men det händer fortfarande (ja, så gamla är vi inte!) att det kliar det i fingrarna att få göra det jag alltid har velat göra... Då dyker som regel matte upp som gubben i lådan med ett "Nej, Sheba, det ska vi inte göra" och så förväntar hon sig att jag ska vara "duktig" i vanlig ordning. Nåja. För det mesta är jag duktig (trevligt när man får pussar etc och massa gullegull bara för att man är söööötaste Shebis-bebis och allt annat hon så gärna kallar mig) men ibland önskar jag att matte inte var så noga med reglerna. Det finns nämligen massa saker i bushen som man INTE får göra, och tänk så PERFEKT det hade varit om man fått lov till det! Om inte bara liiiiiiite.... :-D
T ex får man inte lov att jaga getter. Det gör jag för det mesta inte, men ibland är det så roligt så jag kan inte låta bli. Hehe! På Edengatan har matte och jag en osagd överenskommelse, dvs, jag jagar in getterna hem till sig och sen får de vara ifred. Matte har slutat klaga, för herdarna är bara glada för att jag hjälper till. Ha ha! Ute i bushen brukar jag faktiskt låta djuren vara, men detta var ett special fall, för vi skulle ner och bada. Eller nej, JAG skulle ner och bada, men flocken hade gärna fått följa med! Nu var det så att vattenhålan var full av färgglada får och getter som jag såg till att jaga bort till den andra vattenhålan; den som är så djup att man inte kan bada i den (ja, jag testade själv... den var djup... trodde matte bara varnade i onödan i vanlig ordning, men för en gång skull hade hon rätt...). Sen fick jag och hästarna den grunda vattenhålan helt för oss själva. Kanon!!
Man får heller inte krama ankor. Ytterligare en sak jag inte begriper mig på!
Matte blir inte glad när jag jagar folks fullpackade åsnor så att de springer iväg, men den här gången var det faktiskt inte mitt fel. Matte och jag kom farandes i en ganska lugn fart och jag tog bara en liten, liten extra runda, varpå åsnan bara kastade sig in i buskaget. Mannen flög efter men skrattade sedan gott, och matte klagade inte. Tydligen är hon klagar hon minre om "man inte går hela vägen" så att säga. Att rekommendera för er syskon som också upplever att det kliar i fingrarna efter ett litet... språng!
Slutligen får man inte lov att inspektera kameler. Matte påstår att deras bakben är livsfarliga men jag har bara sett dem stå stilla och äta. Verkar inte vara några problem? Men när det gäller den här punkten är matte lika oresonlig som när det gäller lastbilar, så det är bara att vackert lyssna, för husfridens skull. Men någon dag kanske matte slappnar av, och tänk så roligt det vore att få se vad detta stora djur är förmögen att hitta på när den får möte en ridgeback med full handlingsfrihet! Nåja, matte säger över min axel att den dagen kommer aldrig att inträffa, en enda spark är allt som krävs. Nåja. Återkommer om det sker någon utveckling på denna front.
Men till trots för allt man inte får göra här i världen, så är det bra roligt att komma ut i bushen och upptäcka all världens olika landskap! Och nu vi kan rida från sjö till sjö är det fullständigt perfekt!
Varma hälsningar till er alla,
Sheba
Site disclaimer: No animals, ridgeback nor ridgeless, were hurt in the making of this post!
Att simma & bada har - från den dagen Sheba introducerades till tapki-sjöarna (vilket var för några månader sedan) - blivit en absolut favoritsyssla. Folk på bloggen kommenterar ofta över att en RR är så förtjusta i vatten. Många berättar att deras egna blåvägrar att vidröra det som är vått. Jag har fått intrycket av att de flesta (alla?) syskonen i r-kullen tycker om vatten. Hur är det med just Er hund?
Efter att ha hoppat över ridningen på lördag eftersom det var det stora får-slaktar festen i Niger (Tabaski), såg vi ut att rida ut på årets höjdare dagen efter. 3,5 timmar i vintersolen tog oss längre än vi någonsin varit tidigare, och Sheba följde glatt med upp för en höjd, där vi lämnade Anette med hästarna, för att klättra upp i klipporna. Sheba är inte höjdrädd och älskar att ta sig ut där hon kan få översikt över hela landskapet. Har aldrig haft en hund som älskade vyer så som Sheba gör, men på ett ställe som ovan kan hon njuta länge!
Kära syskon,
T ex får man inte lov att jaga getter. Det gör jag för det mesta inte, men ibland är det så roligt så jag kan inte låta bli. Hehe! På Edengatan har matte och jag en osagd överenskommelse, dvs, jag jagar in getterna hem till sig och sen får de vara ifred. Matte har slutat klaga, för herdarna är bara glada för att jag hjälper till. Ha ha! Ute i bushen brukar jag faktiskt låta djuren vara, men detta var ett special fall, för vi skulle ner och bada. Eller nej, JAG skulle ner och bada, men flocken hade gärna fått följa med! Nu var det så att vattenhålan var full av färgglada får och getter som jag såg till att jaga bort till den andra vattenhålan; den som är så djup att man inte kan bada i den (ja, jag testade själv... den var djup... trodde matte bara varnade i onödan i vanlig ordning, men för en gång skull hade hon rätt...). Sen fick jag och hästarna den grunda vattenhålan helt för oss själva. Kanon!!
Man får heller inte krama ankor. Ytterligare en sak jag inte begriper mig på!
Matte blir inte glad när jag jagar folks fullpackade åsnor så att de springer iväg, men den här gången var det faktiskt inte mitt fel. Matte och jag kom farandes i en ganska lugn fart och jag tog bara en liten, liten extra runda, varpå åsnan bara kastade sig in i buskaget. Mannen flög efter men skrattade sedan gott, och matte klagade inte. Tydligen är hon klagar hon minre om "man inte går hela vägen" så att säga. Att rekommendera för er syskon som också upplever att det kliar i fingrarna efter ett litet... språng!
Slutligen får man inte lov att inspektera kameler. Matte påstår att deras bakben är livsfarliga men jag har bara sett dem stå stilla och äta. Verkar inte vara några problem? Men när det gäller den här punkten är matte lika oresonlig som när det gäller lastbilar, så det är bara att vackert lyssna, för husfridens skull. Men någon dag kanske matte slappnar av, och tänk så roligt det vore att få se vad detta stora djur är förmögen att hitta på när den får möte en ridgeback med full handlingsfrihet! Nåja, matte säger över min axel att den dagen kommer aldrig att inträffa, en enda spark är allt som krävs. Nåja. Återkommer om det sker någon utveckling på denna front.
Men till trots för allt man inte får göra här i världen, så är det bra roligt att komma ut i bushen och upptäcka all världens olika landskap! Och nu vi kan rida från sjö till sjö är det fullständigt perfekt!
För några veckor sedan bestämde vi oss för att det var dags för Sheba att få följa med ut till de tillfälliga sjöarna.
Det var en stor hit! Sheba levde loppan som om hon aldrig gjort något annat än att kasta sig runt i vatten. Detta var annat än den lilla 100 liters baljan som lämpar sig bäst för siestor! Det var underbart att se henne njuta så och man fick god lust att hoppa i själv!
Lyckan var fullkomlig när Arwen, Sheba och jag sedan galloperade runt sjön. Sheba var lyrisk! Därmed har vi våra helgridturer planlagda för en tid framöver! Sjöarna kommer att vara i några månader framöver, och sen får vi vänta tills regnen kommer igen i maj-juni, då de fylls på igen.
Följ med tjejerna på en ridtur i bushen!
Arwen & Sahara (berberhästar) står för farten; Sheba (RR) för beskydd och varningssystem.
En ridtur i bushen är inte fullkomlig utan...
... en ridgeback som går vid ens sida!
Sheba på stenen
Solnedgången som följer oss hem!
Shebisbebis för ett år sedan
Hej! Här kommer några bilder på Rani från stranden. Fortfarande full av liv och glädje men lugnar sig allt mer med åldern. En fröjd för sin omgivning!!!
Mvh, Britta och Leif (genom Kristina)
Inlägg
