Lite Sheba-funderingar...

Hmm. Det pratas mycket om storlek och sånt, och vad säger man om det? Matte säger att jag mäter 62-63 cm hög mellan skulderbladen (sorry, men jag vill inte stå stilla för sånt där!), men att hon väntar på att jag ska växa ikapp min längd. Hon säger att jag har lång rygg och litet huvud! Och massa, massa härligt skinn! Men det var ju "kostymen" det. Blir det ballklänning för oss tjejer, då?

När det gäller löpning, så nosas det väldigt i min rumpa men det tycker jag inte om! Inga hundar får nosa i min rumpa. Jag nosar i deras. Så enkelt är det!

När det gäller någon 7 månaders period, så tycker inte matte att jag har förändrats så mycket. Hon tycker att jag har varit tidigt med mina "perioder" hela tiden och haha, jag började säga ifrån när jag var 5 månader! Då fick matte faktiskt börja ge mig riktiga arbeten (ut och rida, hjälpt till att ta in getterna, bära Anettes nycklar, gå med häst i grimskaft osv) och sen dess ser jag henne nästan bara glad! Ja, hon blir ju inte så glad på mig när jag anfaller Dennis varje gång han får kommando att sitta, eller när jag skäller på hästarna för att jag vill ha deras mat.

Dennisens bädd ser ju lite så där ut nu för tiden, men jag kan inte hjälpa att den ropar på mig och då bara jag måste tugga på den... För övrigt tuggar jag fortfarande på min egen bädd, och sen tycker matte jag är konstig som väntar på att hon ska sätta ihop den igen. Inte visste hon att det skulle vara så hög åtgång på silvertejp sedan jag anlände, men haha, det kliar i mina tänder och jag bara måste tugga på det mesta, tack och lov finns det trädstammar, men matte är inte så glad för det heller... Visst har jag märgben att tugga på, men man måste ju variera lite, eller hur?

När det gäller att vakta, så tycker matte att jag är jätteduktig! Än så länge vaktar jag vaktar henne, inte gården. Det finns gått om andra hundar som vaktar gården. Jag vet inte alltid vad jag vaktar "mot", men tycker jag inte om något, så säger jag ifrån! Särkilt om det är mörkt och det kommer stökiga grupper med människor. Självklart hör jag och ser saker som matte inte gör, så det är klart hon inte alltid kan begripa varför jag t ex sätter mig ner utanför vår port och sänder ut några ordentliga varningsskall. Folk blir rädda när jag skäller. Matte tycker jag låter som att jag skäller i en burk och påminner om babianhanen Rez. Vad svarar man på det? Häromnatten vaknade jag föresten av att alla mosquéer var igång och alla stans hundar ylade samtidigt. Det lät hemskt! Jag blev jätteförvirrad. Jag visste inte vad jag skulle vakta "mot", men jag såg till att skälla och skälla och skälla (bäst att vara på den säkra sidan). Jag vet att jag skrämde bort alla tänkbara kandidater! Men jag skäller inte ofta. Bara på sånt jag inte riktigt känner att jag kontrollerar, och ska man väl skälla, är det bäst att ta i ordentligt! Sååå stor är jag faktiskt inte, men jag kan allt låta som en riktig grizzlybjörn!

Hur gör ni?

Varma hälsningar från Afrika!