Sheba hälsar!

Hej allihopa! Sheba här. Äntligen har matte lagt upp bilder på min första "outing" i bushen, min roliga sex-månaders present! Jag har hunnit med många ridturer i bushen efter det, men det tar sin tid för matte att hinna med att lägga upp allt. Enligt henne utvecklas jag så fort att det finns inte nog dagar i året för att blogga om allt, och sen är det inte bara jag ska ha plats, utan fölen Isolde & Kalahari och killingen Allis. Så Makeba, du måste säga till din matte att det var ett roligt förslag att skapa en exklusiv RR blogg, bara för oss underbara syskon!

Bushen nog min favorit plats i hela min del av Afrika! Där kan man busa hur mycket man vill, men det har jag faktiskt aldrig tid till, för då är jag på uppdrag! Det är ju nämligen så att jag är den enda hund som följer med matte ut till häst, och det är inget litet ansvar att se till att hela flocken kommer med, och att ingenting händer med någon! När jag blir stor, tror jag att jag vill bli polis. Jag är jätteduktig på att jaga hem getterna till sig, och att se till att inga hundar går lösa ute i bushen. Sen måste man också se till så att lilla Kalahari inte halkar för långt efter. Det går ju inte för gruppen att splittra på sig!

Roliga stunder är när Kalahari vill busa med mig! Jag tror faktiskt att hon tror att jag är en häst. Jag är faktiskt snabbare än henne, men matte säger att det kommer nog inte att vara så länge.... men vad vet hon, egentligen? Jag är jättesnabb när jag vill det. Jag kan få riktiga ridgebacks ryck och då finns det bara en enda Azawakh i hela min del av Afrika som kan springa i fatt mig. Men inte länge till. Jag har mycket mer muskler än de andra hundarna. Faktum är att jag är nästan dubbel så bred som en vanlig Azawakh!

När gäller vikt och storlek och sånt får ni fråga min matte, hon har koll. Igår pratade hon och Anette om några 59cm och 27kg, vad nu det ska vara för något. Jag vet bara att matte hela tiden håller på att plocka upp mig för att vi ska stå på en fyrkantig sak. Det känns urfånig! Jag slutade vara en knähund för länge länge sedan. Men, men; matte har för sig att visa protokoll-grejor är väldigt viktiga, och när jag ser att det är viktigt för henne så går jag med på det, men ingen kan förvänta mig att jag ska jubla åt saken. Tack och lov är livet fullt av roliga stunder som väger upp för det "tråkiga".

Nu måste jag ut och busa. Det kliar i tassarna och då är det upptäcksfärd som gäller. Ödlejakt står alltid högt i kurs, men de smakar inte så gott. Dock inte lika vidriga som paddor. Har ni satt tänderna i en padda någon gång? Gör aldrig det. Jag spottade och spottade och spottade men det tog hur lång tid som helst innan den vidriga smaken försvann!

Varma hälsningar till er alla,
Radiant Reya aka Sheba