Lilla syster- Stora bror

Nu var det länge sen han hälsade på, storebror Kian.
Heika tyckte väl sådär....om honom.
Hon tycker i det stora och hela sådär om alla hanar hon möter....
(fotografen är Kians husse)

NU var det äntligen Shebas tur...

...att löpa! Hon är idag på sin 10e dag och är smått förtvivlad över att bli lämnad hemma denna gången. Kompanjonen Dennis har fått flytta över till grannarna medan lilla Ronja håller Shebisen sällskap. Tack och lov tar löpningen ut sin rätt och Sheba sover igenom de flesta av dygnets timmar. Vi räknar dock dagarna tills hon kan följa med på utflykter igen! Bushen väntar... :-)

Kian älskar snön

Det var ett tag sedan vi tassade förbi här, men roligt att se alla fina bilder och berättelser om de fina syskonen!
Vi har njutit av snön här nere i Skåne men längtar till sommaren och värmen....tänker hela tiden på Sheba och är konstant avundsjuka hihi ;-))
kram till er alla från oss!

Vilda stora spårdag!

10 minus + friska vindar = närmare sjutton effektiva minusgrader.Om inte mer...
Många hade inställda hund aktiviter i dag p.g.a dessa isande minusgrader.

Eftersom vi, Fredrik och jag, har bara tre hundar som skall berikas, blir det inte så lång väntan för varje hund, och därför kunde vi genomföra spårarbetet som vi brukar göra en gång i veckan.
De tre afrikanska lejonhundar var dock gott påklädda medan de väntade i bilen. Särskild mostern förstås, som blivit en pingla på vintertid.
I dag var Vilda först ut i spåret.
Hon jobbade lugnt och metodiskt. Jag trodde ett tag att Fredrik hade satt magnet på Vildas nos, men nej, nej så var det inte.
Vildas nos lyfte knappt från marken.
Hon passerade alla färska rådjurs sängar ( smakade bara pyttelite på en bajs...) som "låg i vägen", klev över stora stockar, kröp genom rishögar och tunneln av ris.
Sånn ska det gå till när man spårar. Vi firade med grisöron och pannkakor!

Vildas stora spårdag

Ni ser väl Vilda där inne va?!

Hottaste Heika spårar....

Tre timmer gammalt spår i gnistrande vinterväder. Det blåste friskt och i luften fanns dofter av de många rådjuren som brukar hålla till i det området där vi arbetar med våra hundar.

Hottaste Heika spårar....

I dag startade Heika som nummer 2 och var av den grund över upphetsat redan innan hon kommit fram till "skottplatsen"
Hon valde vittring framför mark kontakt och höll ett sanslöst tempo.
Det kunde stackars matten klara av i öppet terräng och genom träsket, men i slutet, när vi skulle in i täta riset fick Vildas husse, Fredrik ta över linan.
Så skall det ju helst inte gå till i spåret. Den bästa spårhunden är ju den som "växlar" mellan vittring och nosen mot marken.
Men fram till köven kom hon och grisörat tog hon själv innan jag fick upp det ur påsen. Så skall det heller inte gå till på belöningsfronten, men jag får väl skylla mig själv som är så himla trög...

Sist men inte minst, spårskogens drottning Zelma

Zelma brukar hålla ett sansat tempo när hon arbetar, men i dag gick det nästan för fort för mig iaf. När man har sprungit och klättrat och krupit sammanlagt flera kilometer blir benen darriga.

Vinterutflykter i Afrika

Sheba möter Edenlandet för första gång...

Tanout - det torraste jordbruksområdet innan man möter Saharaöknen. Här fanns för tjugo år sedan bara sand. Idag finns här fullt med små träd och buskar. Om tjugo år kan här växa skog.

Jag följer Shebas blick och jag njuter jag med.

Gott nytt år på er!

Jizzes, vad trött man blev efter allt firande!