

Berättelsen om de tolv rhodesian ridgeback syskonen som for åt olika håll åtta veckor efter födsel och som nu vill återförenas igen på webben!


Vi strövade omkring i de norske fjellene denne sommaren.
Hej allihopa! Svårt att fatta att vi redan är ett år gamla!! Samma dag som de små liven här nere (mina bebisar allihop!) blir en vecka idag. Tiden går fort! Alla säger att det kommer att bli jobbigt när småttingarna börjar springa runt och ha sig, men just nu går det jättebra. De äter och sover och medan de vilar, hinner jag hinner jag ta en tur i trädgården och bli uppdaterad på läget. Piper någon av valparna, ser jag till att någon människa släpper in upp mig på terassen igen.
Matte berättade att hon shoppat nya leksaker åt mig. Massa pipisar! De har en tendens att gå åt här nere i Afrika... Matte och Anette blir tokiga när jag piper fyra leksaker samtidigt, men haha, kan man sätta igång en symfoni så kan man!Vi får väl se om det blir fler pressenter och tårta senare i eftermiddag.
Domare var : Åke Cronander
" Tilltalande helhet, mkt bra huvud och uttryck, fin hals, behöver fylla ut mellan frambenen. Välkroppad för ålder, bra bakställ. Mkt bra ben och tassar, rör sig bra från sidan, allt för slarvigt fram. "
Matte fick sig en liten överraskning idag när hennes pappa ringde från Afrika och berättade att nu hade jag börjat föda!
Matte fick följa via trådlöst skype, och väl det, för hon ville inte missa en detalj!
Det blev elva valpar alltsom allt varav sju överlevde. Fyra honor och tre hanar.
Matte är förälskad i en liten svart tös som ser ut som en äkta blandning mellan mig och deras pappa Baghera.
Själv har jag ingen favorit, de är söta allihopa! Förvånansvärt lugna, måste jag säga. De goda nyheterna är att matte kan inte längre kalla mig Shebis-bebis längre. Nu heter det Shebis-me'-bebis istället!
Men man blir väldans trött av att föda så många valpar... Det tar ju hela dagen!
Stor kram till er alla från en trött nybliven mamma!Kan det bli finare än så här..